Runornas historia

Runorna uppkom såvitt man vet under århundradena e.Kr.

Det finns många olika runtecken, eftersom de utvecklades och påverkades på olika sätt i olika områden. På den tiden fanns ju inte den kommunikation som finns idag och därför bevarades egenarten lokalt. 

De var också i bruk olika länge, i Dalarna ska de ha använts till på 1800-talet.

Det finns flera teorier om hur runorna uppkom. En sådan teori är att de är stiliserade bilder av  företeelser i dåtidens vardag.

Runraden kallas Futhark efter de sex första tecknen.

Om man ser på den första runan i runraden, Fehu 

så kan man med lite fantasi tänka sig att det är ett fyrbent djur som är ställt på sidan. Fehu har också samma språkrot som Fä (boskap). 

Alla runor har ett ljudvärde: Fehu F, Ur U, Thurs TH et.c. men också ett ”spåvärde” där Fehu kan tolkas som Fä men också rikedom, välstående; Ur betyder urkraft; Thurs för Tors hammare, den vildsinta kampens mästare.

Spå i runor

Att spå med runor kan göras på många sätt och inget är fel för man vet inte hur det ursprungligen gjordes.

En del kastar dem på brickor eller avsedda mattor, andra på plana ytor där spåpersonen befinner sig.

Precis som med olika typer av kort kan man dra en eller flera runor beroende på frågan man ställer.

Min egen erfarenhet av runor är att de är väldigt rakt på sak, jämfört med exempelvis tarotkort som har många lager av betydelser.

Tillverkning av runor är också olika. Många har uppfattningen att de ska göras av trä från ett fruktbärande träd, men alla har inte möjlighet till det. Min uppfattning är att man när man ska göra dem, så ska man vara i en respektfull sinnesstämning och också behandla dem med respekt.